Rasen och kontaktuppfifter

Breton

www.breton.se

Rasspecifik avelsstrategi

Lennart Berglund

Tel: 0650-56 70 32, 070-261 03 91

 

Om Breton

Våra motton i Svensk Bretonklubb är
”Breton – en liten och sund, stående fågelhund” och ”Stor hund i litet format”

Rasen kommer ursprungligen från centrala Bretagne och är sedan många år den numerärt största stående fågelhundsrasen i Frankrike. Den skapades under slutet av 1800–talet genom delvis spontana och delvis planerade parningar mellan företrädesvis engelska hundar av settertyp och olika lokala spanieltyper och welsh springer spaniel. Den första preliminära rasstandarden 1907 angav mankhöjd 50-56 cm och naturlig stubbsvans (max 10 cm). Färgerna vit/orange, vit/svart och vit/lever nämndes. 1908 fastställdes den första standarden där man tog bort svart som godkänd färg och angav höjden till ca 50 cm. 1938 blev kupering tillåten och 1956 blev svart på nytt en godkänd färg. 2001 ändrades standarden så till vida att höjden för tikar anges till 47-50 cm och hanhundar till 48-51 cm, +/- 1 cm för båda. Svanskupering är numera som bekant förbjuden i flera länder, bl a Sverige.

Rasen har under 1900-talet spridits över världen. Den största enskilda populationen finns i USA dit rasen kom 1933. Rasen är relativt stor och växande i Italien, Grekland, Norge, Argentina, Canada och Japan. Till Sverige kom rasen via Norge i slutet av 1950-talet. 1954 hade de första norska bretonerna importerats från USA och 1958 köpte en direktör G Carlsson i Uddevalla den breton som förmodligen var Sveriges första. Den var efter amerikanska föräldrar.

Breton är den minsta av de stående fågelhundraserna. Rasen har ett kortskalligt huvud av kontinental spanieltyp (på franska braccoïde). Den ska vara harmoniskt konstruerad med en kraftig benstomme utan att vara grov. Helheten skall vara kompakt och kraftig, dock inte tung, utan tillräckligt elegant. Breton skall vara energisk med livlig blick och intelligent uttryck. I helhet liknar breton en liten kort och satt ponny, full av energi. Bretonen används som stående fågelhund vid jakt på tryckande fågel på fjäll och fält samt i skog. Även vid apportarbete på land och i vatten fungerar bretonen utmärkt. Många individer har stor vattenpassion.


Rastandard

BRETON (Epagneul breton)
Grupp 7
FCI-nummer 95
Originalstandard 2001-03-13
FCI-Standard 2003-05-05; franska
SKKs Standardkommitté 2002-03-20 (Ändrad 2003-09-17)
Ursprungsland/hemland: Frankrike
Användningsområde: Stående fågelhund
FCI-Klassifikation: Grupp 7, sektion 1.2 Med arbetsprov

Bakgrund/ändamål:
Rasen kommer ursprungligen från centrala Bretagne och är för närvarande den numerärt största stående fågelhundsrasen i Frankrike. Den härstammar troligen från en av de allra äldsta hundsraserna av spanieltyp och har sedan början av 1900-talet förädlats genom korsningar och selektiv avel. Den allra första rasstandarden för denna medfött kortsvansade spaniel från Bretagne fastställdes av den franska rasklubben 1908.

Helhetsintryck:
Breton är den minsta av de stående fågelhundsraserna. Rasen har ett kortskalligt huvud av kontinental spanieltyp (på franska braccoïde) och har medfött kort svans eller stubbsvans. Den är harmoniskt konstruerad och har en kraftig benstomme utan att vara grov. Helheten skall vara kompakt och kraftig, dock inte tung, utan tillräckligt elegant. Breton skall vara energisk med livlig blick och intelligent uttryck. I helhet liknar breton en liten kort och satt ponny, full av energi. Rasen har än idag den kompakta konstruktion (på franska bréviligne) som dess ursprungliga skapare eftersträvade.

Viktiga måttförhållanden:
- Huvudet skall i helhet vara proportionerligt till kroppen.
- Skallpartiet skall vara längre än nospartiet, i proportionerna 3:2.
- Bröstkorgens djup skall vara något mindre än halva mankhöjden.
- Kroppslängden (mätt från skulderleden till sittbensknölen) skall vara densamma som mankhöjden (hunden skall ”stå i en kvadrat”).

Uppförande/karaktär:
Breton anpassar sig till alla miljöer. Rasen är mentalt balanserad och sällskaplig. Uttrycket är intelligent och uppmärksamt. Breton är en mångsidig stående fågelhund som lämpar sig för jakt på alla slags byten i all slags terräng. Redan som ung är den en användbar jakthund. Breton utmärker sig genom god viltfinnarförmåga, utmärkta rörelser, gott luktsinne, vitt sök i fält, spontant och uthålligt stånd, god apporteringsförmåga och lättdresserbarhet.

Huvud
Huvudet skall vara finmejslat med tätt åtliggande hud.

Skallparti
Skallpartiet skall vara lätt avrundat sett framifrån såväl som i profil. Uppifrån sett skall skallens sidor vara mycket lätt rundade. Skallens och nosryggens plan skall vara parallella. Skallens bredd (mätt mellan käkbenen) skall understiga dess längd. Ögonbrynsbågarna skall inte vara framträdande utan skall bilda en lätt rundad kurva. Pannfåran och hjässkammen skall vara föga markerade. Nackknölen och käkbenen skall vara måttligt markerade.

Stop
Stopet skall vara mjukt sluttande.

Nostryffel
Nostryffeln skall vara stor med stora, fuktiga och väl öppna näsborrar. Tryffelns färg skall liksom färgen på ögonkanter och slemhinnor harmoniera med pälsfärgen.

Nosparti
Nosryggen skall vara rak. Nospartiets sidor skall vara nästan parallella.

Läppar
Läpparna skall inte vara lösa, de skall inte heller vara tjocka, utan ganska tunna och väl åtliggande. Överläpparna skall precis täcka underläpparna. Överläpparnas konturer skall vara gradvis uppåtböjda mot mungiporna, som skall vara strama och föga markerade. Pigmenteringen på läpparna skall vara fullständig.

Käkar / Tänder
Bettet skall vara ett regelbundet, fulltaligt saxbett med friska tänder. Avsaknad av en eller flera P1 och M3 tillmäts ingen betydelse. Avsaknad av två P2 eller av en P2 och en P3 tolereras.

Kinder
Kinderna skall vara föga markerade. Huden skall vara väl åtliggande.

Ögon
Ögonen skall vara lätt snedställda och lätt ovala, men inte utstående, med tunna, väl åtliggande och pigmenterade ögonkanter. Färgen skall harmoniera med nostryffel och päls. Uttrycket skall vara intelligent och milt och blicken öppen. Ögonfärgen skall harmoniera med pälsfärgen men helst vara mörk. Ögonens uttryck i kombination med de rörliga öronen ger det typiska breton-uttrycket.

Öron
Öronen skall vara högt ansatta och trekantiga, ganska breda men snarast korta (när örat dras framåt når örats yttersta spets till stopet). Öronen skall delvis vara klädda med vågig päls, i synnerhet på öronens övre delar, medan deras nedre delar skall vara klädda med kort päls. Öronen skall alltid vara mycket rörliga när hunden är uppmärksam eller i arbete.

Hals
Halsen skall vara medellång, väl musklad och ha formen av en avskuren kon. Den skall endast vara lätt rundad, aldrig kraftigt välvd. Halsen skall vara väl ansatt i skuldrorna. Hakpåsar skall inte finnas.

Kropp
Rygglinje
Överlinjen skall vara plan fram till ländpartiet och korsets början.

Manke
Skulderbladen skall vara tillräckligt rörliga. Manken skall vara aningen markerad men inte framträdande.

Rygg
Ryggen skall vara plan, kort och stram och väl ansluten i ländpartiet.

Ländparti
Ländpartiet skall vara kort, brett och väl musklat.

Kors
Korset skall slutta mycket svagt. Det skall vara brett och väl musklat.

Bröstkorg
Bröstkorgen skall nå ner till armbågsspetsarna. Den skall vara bred med tillräckligt väl välvda revben, men inte tunnformad. Bröstbenet skall vara kraftigt och föga uppdraget i sin bakre del. De bakre revbenen skall vara långa och spänstiga.

Underlinje
Buken skall vara lätt uppdragen.

Flanker
Flankerna skall vara korta och föga uppdragna.

Svans
Den kuperade svansen skall vara högt ansatt, bäras rakt ut (eller lätt hängande) och ofta viftande när hunden är uppmärksam eller i arbete. Ideallängden för den kuperade svansen är 3 till 6 cm, den får inte vara längre än 10 cm. Medfödd stubbsvans eller svanslöshet förekommer.

SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE.

Extremiteter

Framställ
Frambenen skall vara lodräta med smidiga och starka leder.

Skulderblad
Skulderbladen skall vara rörliga, långa (30% av mankhöjden) och tätt åtliggande med kraftiga muskler. Vinklingen skall vara typisk för en galoppör, dvs mellan 55 och 60 grader mot horisontalplanet. Avståndet mellan skulderbladsspetsarna skall vara ca 5 cm.

Överarm
Överarmarna skall vara breda och kraftiga med framträdande muskulatur. Längden skall mycket lätt överstiga skulderbladens längd. Vinkeln mellan skulderblad och överarm skall vara mellan 115 och 120 grader.

Underarm
Underarmarna skall vara väl musklade och seniga. Längden skall något överstiga överarmarnas längd. De skall vara praktiskt taget lodrätt ställda mot underlaget.

Mellanhand
Mellanhänderna skall vara kraftiga men samtidigt också ha en viss smidighet. De skall vara lätt snedställda. (Vinkeln skall vara mellan 10 och 15 grader mot vertikalplanet).

Framtassar
Framtassarna skall vara snarast runda med väl slutna tår, fasta trampdynor och korta klor.

Bakställ
Bakifrån sett skall bakbenen vara helt parallella.

Lår
Låren skall vara breda med kraftiga, framträdande muskler. Lårbenets vinkling mot horisontalplanet skall vara mellan 70 och 75 grader.

Underben
Underbenen skall vara något längre än lårbenen. De skall ha torr och framträdande muskulatur. De skall vara något bredare i sin övre del men gradvis avsmalna mot haslederna. Vinkeln mellan lårben och underben skall vara nära 130 grader.

Has
Haslederna skall vara torra och tydligt seniga.

Mellanfot
Mellanfötterna skall vara kraftiga. Sedda i profil skall de vara nästan helt lodräta.

Baktassar
Baktassarna skall vara längre än framtassarna, i övrigt se framtassar.

Rörelser
De olika gångarterna skall vara lätta med kraftfulla, jämna och livliga steg. Benen skall föras på en jämn linje utan överdrivna avvikelser eller rullningar och med fast rygglinje. Vid jakt är den gångart som föredras galopp, med snabba, medellånga språng, varunder bakbenen inte sträcks ut bakåt (samlad galopp).

Hud
Huden skall vara tunn, åtliggande och väl pigmenterad.

Päls

Pälsstruktur
På kroppen skall pälsen vara fin i strukturen men inte silkig. Den skall ligga tätt mot kroppen eller vara mycket lätt vågig. Den får aldrig vara lockig. På huvudet och på framsidan av benen skall pälsen vara kort. Såväl fram- som bakbenens baksidor skall vara försedda med riklig päls och behäng som gradvis avtar i längd vid eller nedanför mellanhänderna respektive mellanfötterna.

Färg
Färgen kan vara vit med medelstora, oregelbundna fläckar i antingen orange, leverbrunt eller svart. Pälsen hos skäck eller skimmeltecknade hundar kan ibland ha små prickar på nosparti, läppar och extremiteter.
Tanteckning är tillåten hos både skäck och skimmeltecknade hundar (den rödgula tanfärgen kan variera från orange till mörkt rödgul).
En smal vit bläs är önskvärd hos alla färgvarianter.
Enfärgad päls är inte tillåten.

Storlek / vikt

Mankhöjd
Hanhund: minst 48 cm, högst 51 cm.
Tik: minst 47 cm, högst 50 cm.
Tillåten avvikelse nedåt respektive uppåt: 1 cm.
Idealstorlek för hanhund: 49 - 50 cm
Idealstorlek för tik: 48 - 49 cm

Fel Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Uppförande/karaktär:
Skygghet, ängsligt uttryck.

Huvud:
Mycket lätt divergerande plan i skalle och nosparti.

Nostryffel:
Mycket lätt avpigmenterad nostryffel. Avpigmentering på insidan av näsborrarna.

Käkar/tänder:
Tångbett. Oregelbundet placerade tänder.

Nosparti:
Smalt eller spetsigt nosparti.

Läppar:
Tjocka läppar; alltför överhängande eller otillräckligt täckande överläppar; alltför lösa läppar.

Ögon:
Utstående ögon, mandelformade ögon, runda ögon.

Öron:
Alltför lågt ansatta öron. Öron som är smala vid ansättningen.

Rygg:
Svankrygg, karprygg.

Kors:
För smalt kors, mycket brant kors.

Underlinje:
För omfångsrik buk, alltför tvärt uppdragen buklinje.

Tassar:
För lösa tassar, för långa eller för runda tassar.

Hals:
För kort och tjock hals. Lätt veckat halsskinn.

Länd:
Långt, smalt, svagt ländparti.

Flanker:
Alltför insjunkna, vilket ofta förekommer vid ett svagt ländparti med otillräcklig bredd.

Extremiteter:
Otillräcklig benstomme. Utåtvridna armbågar. Hjulbenthet eller kobenthet.

Päls:
Alltför kort päls på kroppen.

Allvarliga fel:

Uppförande/karaktär:
Slött temperament

Huvud:
Alltför markerade käkben. För markerat stop, alltför framträdande ögonbrynsbågar

Ögon:
Ljusa ögon med elak blick, s.k rovfågelögon.

Hals:
Alltför lång hals. Påtaglig hakpåse.

Rörelser:
Dåliga rörelser.

Diskvalificerande fel:

Uppförande/karaktär:
Avvikelser i uppförande och karaktär såsom: bitska hundar, hundar som är aggressiva mot andra hundar eller mot människor.
Rädda indidivider.

Helhetsintryck:
Avsaknad av rastyp: Individ som brister i rastypiska egenskaper så att individen som helhet inte liknar andra exemplar av rasen.

Storlek/vikt:
Mankhöjd som avviker från i standarden angivna gränser.

Huvud:
Påtagligt konvergerande linjer i skallens och nospartiets plan

Färg:
Onormal fläckighet: Vit fläck på ett öra, eller när ett öga är beläget i en vit fläck.

Ögon:
Mycket ljusa eller olikfärgade ögon. Skelögdhet, entropion, ektropion.

Käkar/tänder:
Över- eller underbett.
Avsaknad av två angränsande P2 och P3 är diskvalificerande, liksom avsaknad av någon annan tand än de som nämns ovan under käkar/tänder.

Pigmentering:
Markant avsaknad av pigment på nostryffeln eller ögonkanterna.

Baktassar:
Förekomst av sporrar, även rudimentära sådana.

Övrigt:
Allvarlig morfologisk anomali.

Nota bene:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen
.